Top-21!

Here is (I guess) my top 21 favourite films that I think everyone should watch some day!

• Carrie (De Palma, 1976)
• La vita è Bella ((Life is Beautiful) Benigni, 1997)
• M (Lang, 1931)
• Tim Burton's Nightmare Before Christmas (Selick, 1993)
• Iron Man (Favreau, 2008)
• The Others (Amenábar, 2001)
• Das Cabinet des Dr. Caligari ((The Cabinet of Dr. Caligari) Wiene, 1920)
• Chocolat (Hallström, 2000)
• Nightmare on Elm Street (Craven, 1984)
• El laberinto del fauno ((Pan's Labyrinth)Del Toro, 2006)
• El orfanato ((The Orphanage/Barnhemmet) Bayona, 2007) 
• The Full Monty (Cattaneo, 1997)
• E.T.: The Extra-Terrstrial (Spielberg, 1982)
• What's eating Gilbert Grape  (Hallström 1993)
• Stand By Me (Reiner, 1986)
• American History X (Kaye, 1998)
• Nosferatu, eine Symphonie des Grauen (Nosferatu, a symphony of Horror) Murnau, 1922)
• Bringing up Baby (Hawks, 1938)
• Gladiator (Scott, 2000)
• Friday Night Lights (Berg, 2004)
• Cry-Baby (Waters, 1990)

Challengers: Edward Scissorhands, Corpse Bride, The Crow, Watchmen, Howl's Moving Castle, Spirited Away, Children of The Corn, Halloween, The Lion King, Fight Club, Night of The Living Dead, Green Street Hooligans, Sin City, Henry- A Serial Killer, Finding Neverland, Donnie Darko, Batman - The Dark Knight, London To Brighton, Candy, Bravo Two Zero, Top Gun, Queen of The Damned, Underworld, Snarveien, Trolljegeren, House on Haunted Hill, Hellraiser, Alice In Wonderland, 28 Days Later, Blair Witch Project

Varför blir du rädd?

Skräckfilmer är idag en betydligt mer accepterad genre än vad den var för bara några årtionden sedan.
Vad är det då som gör att människan tycker om att se på saker som skrämmer dem?
Det är inte den frågan som jag tänker svara på nu, utan det jag ska försöka att skriva om, är det faktum att det inte alltid är det monstruösa som skrämmr en, utan det kan vara det helt vardagliga.

Om vi ser på några av de skräckfilmer som tar sig som mest läskiga i min ögon så ligger där Nightmare on Elm Street, Halloween, Coraline och The Others. Något som tre av dem har gemensamt är att de alla utspelar sig i miljöer som man kan känna igen. (Nightmare on Elm Street anser jag är läskig av den orsaken att Kreuger ger sig på en där man ingenting kan göra något det. I drömmarna. Man kan inte be om hjälp, och man kan inte hjälpa sig själv. Gör det Kreuger till genial, eller bara en fegis?)

Om vi tar första exemplet som jag skulle vilja titta närmare på så är det Halloween. I originalfilmen så ser vi ett helt vanlig (om än bråkig) amerikansk familj, där yngste pojken har tendenser mot det makabra. Man skulle kunna kalla Mike Meyers för en psykopat, men det som gör det är att han egentligen inte är ett monster i stil med Dracula eller zombies, utan han är en helt vanlig människa, och filmen utspelar sig i helt vanliga miljöer som man kan känna igen sig i. Det behövs inget odött monsturöst för att skapa monster helt enkelt, ondska finns runtomkring oss.

Coraline jobbar på samma sätt. Boken, tänkt som en barnsaga, handlar om Coraline, vars föräldrar jobbar för mycket, och ofta har annat att göra än att leka med Coraline, som istället börjar att utforska för sig själv. Hon lyckas att hitta portalen till en annan värld. En värld som ser ut precis som den hon kommer från, men lite gladare, lite färgrannare, och med bättre föräldrar. Kruxet är, föräldrarna har knappar till ögonen. Mamman, som i alla andra aspekter är den perfekta mamman (hon lagar god mat till Coraline, och de båda vill leka med henne, och låter henne göra vad hon vill), visar sig vara inget annat än ondskefull, och tar barnens liv ifrån dem. Genom att invagga Coraline i en idyll värld, så försöker hon att få Coralina att ge sitt liv till henne. Vilket barn skulle inte vilja ha ett sådant liv som Coralines andra mamma ger henne?

Vi har här två exempel där det idylliska får besök av ett monster.
Det är i sådana här filmer som det är svårare att skilja på fiktion och verklighet. När börjar det påhittade, och när är världen precis som den är utanför filmen?

Just fallet med Halloween tycker jag är det mest talande för sådana här fall av skräckfilm. Mike Meyers är sprungen ur människa, vare sig utan att ha dött tidigare, eller att ha druckit någon konstig häxbrygd för att få några som helst krafter.

Personligen är jag fortfarande rädd för att någon kväll vakna och se att ljuset från fönstret störs av något, och att det står en livslevande Mike Meyers utanför.

Das Cabinett des Dr Caligari

.I will not make a review as on the other films on this as I think this way of reviewing this is the better way

Well, the film looks like an early expressionism painting. I could never have realized that so much was hidden in it. I will try and compare the films with the Romantic movement.

First of all, I would never have guessed how alike it is to the Romanticism books and literature written in the early 1800's such as Mary Shelley's Frankenstein and Bram Stoker's Dracula. If we compare Cesare with the monster in Frankenstein, you can find similarities in how he has his master, and how he is alienated from the rest of the world, but the difference is in how Cesare does not break free from his master the way the creature does in Frankenstein.

Furthermore, you can see how the landscape is similar as the Germans are building the Third Reich and how the economy is poor. It becomes a question about class in the end.

There is also many elements of fantasy and horror (as we can find many similarities between German expressionism film and modern horror films) similar to the ones in the books written in the beginning of the 1800's. This unreal worlds are in the expressionism film most clear in the backgrounds and the acting. We see worlds that do not look like our own, there are few shadows that makes the world "real" and the acting is often grotesque.

As many of the expressionism films are similar to the literature written during the Romantic movement, there is no surprise that the first vampire film based on Bram Stoker's Dracula also originated from this time in the shape of Warnau's Nosferatu.

If one like the 1800' romantic Gothic book, you will love this film.

Död Snö (Dead Snow)

Plot

A gang of eight Norwegian medical students decides to go for a trip to the mountains. The first evening a old man comes around and tells them the story of a Nazi party who occupied a town close by, but the villagers rebelled and the Nazis fled into the mountains. This is the

start of weird things, and when one of their friends don't show up, her boyfriend starts looking for her while the others stays at the cabin and starts the party. When one of the girls goes missing and they find the backpack of the first missing person, they start to get suspicious and this is when they start the battle against the zombies.

Opinion

Död Snö is an entertaining film, made by a small scale Norwegian company, with a relatively low budget. They have many of the classical horror film traits, but they have twisted them together into something new. They have taken any zombie film and mixed it with Wrong Turn, and the result became a real good horror film, even though the plot has a few holes, but as the effect of the zombies was so good, it doesn't really matter.

I would really recommend it, it is not scary scary, but it's really good when wanting a cozy evening with some not to brutal horror films in the autumn, when there is to cold to go outside anyway.

And if you liked this one, Norway has manged to produce yet another really good horror film. Snarveien. The film is following a couple who has been in Sweden buying booze, and can't get back home to Norway, so they take a short cut...