Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om hur mina förväntningar på The Girl with the Dragon Tattoo, och speciellt hur Rooney Mara verkade vara som Lisbeth Salander.
Igår kväll såg jag filmen.
Rooney Mara dödade Lisbeth Salander.
Hon rev ner precis allting som Noomi Rapace byggt upp med Lisbeth.
Nu får vi börja om igen.
Lisbeth Salander är en trasig kvinna, men hon är inte en kvinna med ett öppet sår. Hon blöder inte längre. Hon vill bara ha sin hämnd. Hon vill ha hämnd för andra.
Lisbeth klarar sig själv, och hon är inte dummare än hon behöver att vara. Salander vet vad hon vill ha, hon tar det och hon blir inte fäst vid saker.
Rooney Mara är öppen, frågar om hon får saker och blir förtjust i Mikael Blomkvist. Men hon frågar först om hon kan få det. Hon berättar allt om sig själv, och Lisbeth gör inte sådant. Lisbeth tar reda på det hon behöver, och bestämmer därefter om det är värt hennes tid eller inte. Oftast är det inte det. Hon lägger inte ner känslor där det inte behövs, och hon behöver ingen fasad.
Lisbeth litar inte på Blomkvist, hon litar inte på någon, och definitivt inte oss.
Inte utan att ha kollat upp oss, och visste hon våra innersta hemligheter skulle hon nog inte lita på oss så länge hon levde.
Mara har ingen glöd i sin blick som Noomi har. Lisbeth lever för vissa få saker, inget som Mara tar till sig alls.
Där Noomi som Lisbeth slår tillbaka, tar Mara emot och gör ingenting. Hon rör sig bara i ett rörelsemönster, utan övertygelse, utan tankar och utan list.
Jag kan verkligen inte hitta något bra med Maras version av Lisbeth och min förväntning att Lisbeth skulle vara en rockstjärne-wannabe blev infriad. Lisbeth har inte en fasad, Lisbeth är äkta. Mara är inte äkta. Hon har bara på sig kläderna för att revolta emot samhället. Som en tonåring, och hon beter sig som en tonåring. Hon får Lisbeth att verka som någon som ska vara omyndigförklarad.
Mara tar emot samhället med våld, Rapace tar emot samhället med list och rättvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar